Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Titta så vackert det är, säger mormor i var minut.
Hon går från den ena relingen till den andra, hela hennes
ansikte strålar, och ögonen stå stora av förtjusning.
Ofta försjunker hon så i anblicken av stränderna, att
hon glömmer bort mig. Hon står vid relingen med
armarna i kors över bröstet, småler och tiger, och ögonen
äro fulla av tårar. Jag rycker henne i den mörka kjolen
med blommig bård.
— Vad är det? — hon spritter till. Kors, jag tror visst
jag hade somnat och stod och drömde!
— Men vad gråter du för?
— Ack, för att jag är gammal och tokig vet jag, svarar
hon och ler. Jag är gammal, ser du, i sextio år har jag
varit med om vinter och vår.
Hon tar sig en pris och börjar sedan berätta mig några
underbara historier om snälla rövare, om heliga
människor, om vilda djur och den ondes makt.
Hon berättar sina historier i låg, hemlighetsfull ton,
med ansiktet tätt inpå mitt och seende mig rätt in i ögonen
med vidgade pupiller, liksom ville hon gjuta in sin ande
i mitt hjärta. Tonen är sjungande, och ju mer hon kommer
in i sin historia, dess mjukare flyta orden. Jag njuter
outsägligt, och med hela min själ är jag med.
— Mera! ber jag.
— Ja, och tomtefar han sitter under spisen och håller
i sin ena lilla labb och vaggar på kroppen och jämrar
sig: "Aj, aj, aj, mössungar, det gör så ont, aj, aj,
mössungar, jag står inte ut."
Hon lägger händerna om sin ena fot, lyfter upp den,
vaggar den och grimaserar lustigt, alldeles som om hon
själv hade ont.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
