Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runtomkring oss stå matroser — skäggiga, vänliga
musjiker — lyssna, skratta, berömma henne och be också:
— Seså, mor, berätta något mera!
Sedan säga de:
— Kom och ät kväll med oss!
Efter kvällsmaten traktera de henne med vodka och mig
med meloner. Detta sker i hemlighet. På ångbåten går
det omkring en som förbjuder folk att äta frukt, tar all
sådan ifrån dem och kastar den i floden. Han är klädd
som en poliskonstapel och är alltid drucken. Folk
gömmer sig för honom.
Mor kommer sällan upp på däck och håller sig på
avstånd från oss. Hon tiger alltid, mor. Som genom en
dimma eller ett genomskinligt moln ser jag för mig hennes
stora, välvuxna gestalt, hennes mörka, hårda ansikte, den
stora hårkorgen av ljusa flätor — ja, mor, det är något
stort och starkt och hårt alltigenom. Och ur dimman
framblicka avlägset och oåtkomligt ett par gråa ögon, som se
rätt framför sig, lika stora som mormors.
En gång sade hon i sträng ton:
— Folk skrattar åt er, mor.
— Så må de det då, i Guds namn, svarade mormor
obekymrat. Skratta far ingen illa av.
Jag minns mormors barnsliga förtjusning vid anblicken
av Nisjni. Hon drog mig vid armen fram till relingen och
ropade:
— Titta, titta så vackert! Det är Nisjni, du! Är det
inte en välsignad stad! Titta på kyrkorna, det är som
om de sam i luften!
Och nästan med gråten i halsen bönföll hon mor:
— Varjusja, vill du inte komma och se? Du måste
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
