Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— trötta, med händerna röda av sandel och brända av
vitriol och med bindlar om håret, allesammans lika de
mörka ikonerna borta i ett hörn av köket — denna farliga
stund på dagen brukade morfar ta plats mittemot mig
och språkade då ofta med mig — till de andra barnbarnens
avund talade han alltid mera med mig än med dem. Hela
hans person verkade finputsad och vasslipad. Hans
siden-väst med silkesblommor var gammal och nött, skjortan
solkig, och byxorna hade stora lappar på knäna, men ändå
föreföll han renare och prydligare än sönerna, som hade
kavajer, skjortbröst och sidenhalsdukar.
Några dagar efter vår ankomst styrde han om att jag
fick börja lära mig bönerna. Alla de andra barnen voro
äldre än jag och hade redan lärt sig läsa för klockaren
i Uspenskikyrkan. Dess förgyllda kupoler syntes från våra
fönster.
Jag undervisades av den tystlåtna, försagda moster
Natalia. Hon hade ett litet barnansikte och så
genomskinliga ögon, att jag tyckte man borde kunna se hela det inre
av hennes huvud genom dem.
Jag fann ett särskilt nöje att sitta och stirra in i de
där ögonen, oavvänt och utan att blinka. Hon blev
besvärad, vände bort huvudet och bad sakta, nästan
viskande:
— Seså, läs nu så är du snäll: Fader vår som är
i himlen . . .
En gång då jag frågade: — Vad betyder "såsom ock"?
såg hon sig ängsligt om och förmanade mig:
— Du ska inte göra frågor, det är inte bra. Säg bara
efter som jag säger: Fader vår ... Nå?
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
