Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med en olycksbådande skakning på sitt svarta,
lurviga huvud sade han till mig:
— Jo, det här kommer du allt att få för, du!
Mormor kom utspringande. Hon började beskärma sig,
ja, hon till och med grät, tror jag, och gav mig en hop
löjeväckande tillmälen:
— Ack, du din kludderudd, du flaxer där. Jag ska ge
dig för flaxa, jag.
Sedan började hon tala väl vid Tsyganok:
— Hör du Vanja, du, tala inte om det här för morfar.
Jag ska försöka, så han inte får se’t. Jag kanske kan få
bort’et på något sätt.
— Inte ska jag säga något, inte, svarade Vanja sävligt
och torkade sina våta händer på det färgfläckiga
förklädet. Se bara till att inte Sasja går och pallrar!
— Jag ska ge honom en slant, sade mormor och gick
in med mig.
Före aftongudstjänsten på lördagen var där någon, jag
minns inte vem, som tog tag i mig och ledde in mig i köket.
Där var mörkt och tyst. Jag minns de stängda dörrarna
till förstugan och rummen och utanför fönstren
höstkvällens gråa dis och regnets plaskande. På den breda
bänken framför det svarta ugnsgapet satt Tsyganok med
butter uppsyn, sig alldeles olik. Morfar stod framför
vatt-sån i hörnet och valde ut långa spön ur sån, mätte dem,
lade det ena på det andra och lät dem vina i luften.
Mormor stod någonstans i mörkret, snusade och muttrade:
— Nu är han gla ... ad ... den bödeln . . .
På en stol mitt i rummet satt Sasja Jakovov. Han
gnuggade sig i ögonen med knytnävarna och gnällde med
underlig gammalmansröst:
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
