Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
remtyg, eller ock gnolade han någon visa for mig med
konstlad basröst. Sedan hoppade han åter upp i sängen,
vig som en pojke, och fortsatte att berätta, ännu grövre
och säkrare på målet:
— Men så på rasterna om sommarkvällarna, du Aljosja,
när man ligger där i gröngräset... Man har gjort upp
eld och kokar gröt åt sig, så stämmer en pråmkarl upp
en sorgesam visa, och bäst det är faller hela laget in —
det är så det går kalla kårar över ryggen, och det är som
om Volga skulle rinna fortare, man bara väntar hon ska
stegra sig som en häst och frusa ända opp mot skyn. Och
all sorg en har den flyger sin kos som ett dammkorn för
vinden. Ibland kunde det hända, att karlarna sjöng, så att
gröten flög ut ur kitteln. Men då fick kocken ett kok stryk;
för sitt göra ska man sköta ordentligt.
Flera gånger tittade folk in genom dörren och kallade
på morfar, men jag bad:
— Gå inte!
Han smålog och slog avvärjande med handen åt dörren:
— Ni får vänta så länge...
Ända till kvällen satt han och berättade för mig, och
när han gick efter att ha sagt mig ett vänligt farväl, visste
jag, att morfar inte var elak, och att jag inte behövde
vara rädd för honom. Det gjorde mig ont nästan till
tårar att minnas, att det var han som hade slagit mig
så obarmhärtigt, men jag kunde å andra sidan inte heller
glömma det.
Morfars besök hade till följd, att också alla de andra
infunno sig, och från morgon till kväll satt någon vid
min säng och sökte förströ mig. Jag minns, att jag inte
alltid fann det just så roligt. Allra oftast var mormor
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
