Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos mig; hon delade också bädd med mig. Men det
starkaste intrycket från dessa dagar har jag av Tsyganok.
Fyrkantig, bredaxlad, med stort, lockigt huvud uppenbarade
han sig fram mot kvällen, iförd sina helgdagskläder: gul
silkesskjorta, plyschbyxor och knarrande stövlar. Hans
hår blänkte, hans glada, vinda ögon glittrade under de
tjocka ögonbrynen, de vita tänderna glänste under läppens
svarta mustaschbrodd, skjortan lyste varmt i det röda
skenet från helgonlampan.
— Titta ska du få se, sade han och kavlade upp
skjortärmen och visade mig sin bara arm, rödstrimmig och sårig
ända upp till armbågen. Titta sådan den är! Men det var
ändå värre förut, mycket har läkts.
— Du förstår, när gubben råka i raseri och jag märkte,
att han skulle slå dig fördärvad, så stack jag fram den
här armen. Jag tänkte, att spöet skulle gå av och gubben
gå och hämta ett nytt och mormor eller mor under tiden
ta dän dig. Men spöet gick inte av, det var för väl blött.
Men du slapp en hel hoper ändå — titta! Jag är riktigt
randad, jag!
Med ett mjukt, vänligt skratt såg han ner på sin svullna
arm, och alltjämt skrattande fortsatte han:
— Jag tyckte så synd om dig, det satte sig som en
propp i halsen på mig. Sicket elände! Och han bara
piskade ...
Han började frusta och kasta på huvudet som en häst
och muttrade någonting om morfar. Jag kände mig med
ens som god vän med honom, han föreföll mig som ett
stort, snällt barn.
Jag sade honom, att jag tyckte om honom, mycket —
och han gav mig ett i sin enkelhet oförgätligt svar:
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
