Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon mig sagor eller sina levnadsöden, som också liknade
en saga. Om familjens praktiska angelägenheter — om
skiftet mellan barnen, om morfars plan att köpa ett nytt
hus för sin räkning — talade hon med ett halvt löje,
liknöjt och liksom hade hon varit en utomstående person och
icke efter ålder den näst främsta i huset.
Av henne fick jag veta, att Tsyganok var ett hittebarn.
En regnig natt tidigt en vår hade de hittat honom på
bänken utanför husporten.
— Han låg där insvept i ett förkläde, berättade mormor
i tankfull, mystisk ton. Han var alldeles stel redan, och
det var knappt han kunde ge ett ljud ifrån sig.
— Varför sätter de ut barn så där?
— För att modern inte har mjölk att ge dem. Då tar
hon reda på var ett barn nyss har kommit till världen
och dött, och där lämnar hon sitt åt dem att ta hand om
i stället.
Hon kammade sig tyst en stund, sedan återtog hon
suckande och med ögonen mot taket:
— Det är på fattigdomen allting kommer an, Aljosja.
Ibland har folk det så fattigt, så det kan inte beskrivas
ens. Och så hålls det för skamligt, om en flicka som inte
är gift får ett barn. Morfar ville bära Vanjusja till
polisen, men jag höll igen. "Vi behåller honom", sa jag.
"Gud har skickat oss honom i stället för alla som har dött
för oss." Jag har fött aderton barn till världen, ser du. Om
de levde allihop, skulle det bli en hel gata full — aderton
hus! De gifte bort mig, när jag var fjorton år, ser du,
och när jag var femton, fick jag första barnet. Men Vår
Herre han hade behag till mina små, han tog dem alla
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
