Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Klockarn är på väg från krogen till aftonsången.
Han förevisade möss, som lydde hans kommando och
gingo på bakbenen, släpande de långa svansarna efter
sig och lustigt blinkande med sina små svarta pärlor till
ögon. Mössen behandlade han med ömhet, bar dem
innanför skjortan, lät dem ta sockerbitar ur munnen på sig,
kysste dem och förklarade med övertygelse:
— Möss det är kloka, snälla djur, tomtarna tycker om
dem. Den som matar mössen, han står väl hos tomten.
Han kunde göra konster med kort och pengar, han
stojade värre än barnen och var som jämnårig med dem.
En dag, då de spelade kort, gjorde barnen honom till
"svarte Petter" några gånger å rad. Han blev djupt tagen,
fick en förolämpad min och ville inte spela mera, och
sedan klagade han för mig:
— Jag vet nog, jag — de hade gaddat ihop sig. De
blinkade åt varann och stack till varandra kort under
bordet. Ska det vara att spela, det? Fuska kan jag också,
mycket bättre än de.
Han var nitton år, och han var större än vi fyra
tillsammantagna.
Men särskilt minns jag honom från helgdagskvällarna,
då morfar och morbror Michail voro borta. I köket
uppenbarade sig den krushårige, muntre morbror Jakov med
gitarr, mormor dukade upp te med allt möjligt gott till
och brännvin i en grön flaska med röda blommor; den
helgdagsklädde Tsyganok snodde omkring som en snurra,
mäster kom tyst smygande med sina mörka glasögon på
näsan, Eugenia kom — barnjungfrun, fräknig, rödbrusig
och rund som en kutting, med sluga ögon och trumpetröst.
Ibland infann sig också den långhårige klockaren från
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
