Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tsyganok lyssnade till musiken lika spänt som alla de
andra. Med fingrarna begravda i sin svarta peruk satt han
och stirrade framför sig och suckade. Ibland utropade
han helt oväntat i klagande ton:
— Ack, om jag hade röst ändå — Gud, vad jag då
skulle sjunga!
Mormor sade med en suck:
— Nu kan det vara nog, Jasja, du sliter ju hjärtat ur
bröstet på en. Ska inte du dansa ett slag nu, Vanja?
Inte alltid gjorde de henne genast till viljes, men ibland
hände det att musikanten ögonblickligt tryckte handen mot
strängarna och sedan med en kraftig gest liksom slängde
något osynligt ifrån sig utåt golvet.
— Bort med jämmer och sorg! skrek han. Vanja, fram
med dig!
Jämkande på sin gula skjorta och försiktigt klivande
som om han trampat på spik trädde Tsyganok ut på golvet.
Hans bruna kinder blossade, och med ett förläget leende
bad han:
— Men fort, Jakov Vasiljitsj!
Gitarren surrade, klackar skrapade och smällde,
kökskärlen skallrade i skåpet. Tsyganok for genom köket som
en eldslåga, sköt genom luften som en gam — armarna
flaxade likt vingar, att han rörde benen kunde man ej se.
Med ett illtjut for han ner på golvet, flög så upp igen,
den gula silkesskjortan lyste om honom, det var som om
den hade brunnit.
Tsyganok dansade outtröttligt, i extas; hade man öppnat
dörren, skulle han väl ha dansat ut på gatan, ut i staden,
ut i vida världen ...
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
