Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, låt det gå undan, låt det gå undan! skrek
morbror Jakov och stampade med fötterna.
Och han visslade till, så att det skar i öronen, och
gastade:
Ja, va det inte synd om mina nya skor,
så gav jag mig av ifrån ungarna och mor.
Människorna vid bordet rycktes med. Ibland gåvo de
till ett skri, också de, eller kvidde som om de bränt sig.
Den skäggige mäster smällde handen i sin kala hjässa och
brummade något. En gång lutade han sig fram mot mig,
så att hans mjuka skägg svepte över min axel, och sade
rätt i mitt öra:
— Din far, Lexej Maximitsj, skulle vara här — då
skulle du få se på! Han var en munter sälle han. Minns
du honom?
— Nej.
— Inte? Ibland må du tro, att han och mormor...
vänta litet!
Han reste sig upp — den långa, utmärglade gestalten
kom mig att tänka på en helgonbild — ställde sig
bockande framför mormor och bad siratligt:
— Akulina Ivanovna, gör oss det nöjet att dansa ett
litet slag! Som ni brukade med Maxim Sawatjeitsj. Gör
det!
— Nej, vad tänker han på, Grigori Ivanitsj! skrattade
mormor brydd. Jag dansa, jag gamla människa! Det vore
just något för folk att göra spektakel av ...
Men alla började be henne, och plötsligt reste hon sig
ungdomligt raskt, jämkade på kjolen, rätade sig, kastade
det tunga huvudet tillbaka och skred ut på golvet.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
