Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Tsyganok sprungit ut på gården, satte sig Grigori
på en säck sandel och vinkade mig till sig.
— Kom hit!
Han drog ner mig på sitt knä, och med sitt mjuka,
varma skägg mot min kind berättade han — jag glömmer
det ej:
— Din morbror slog hustru sin till döds, slog ihjäl
henne, och nu pinar honom samvetet — begriper du? Du
måste begripa allt, ser du, annars går det på tok för dig.
Jag kände samma förtroende för Grigori som för
mormor, men var på samma gång litet rädd för honom; det
var som om han såg tvärsigenom allting under sina
glasögon.
— Och hur det gick till? fortsatte han sävligt. Jo, så
här. Han la sig i sängen hos henne, och så drog han täcket
över huvet på henne och vred om det och slog. Varför
han gjorde det? Ja, det visste han nog inte själv.
Och utan att bekymra sig om Ivan, som kommit tillbaka
med ett fång ved och satt sig på huk framför elden och
värmde händerna, fortsatte mäster i eftersinnande ton:
— Kanske han slog henne för att hon var bättre än
han och han var avundsjuk. Kasjirins tycker inte om det
som gott är, de avundas den som har det, men de kan inte
ta till sig det goda, de förgör det. Fråga din mormor,
hul* de bar sig åt mot far din, så får du höra. Hon, hon
kan inte med orättfärdighet, fattar inget sånt. Hon är en
sorts helgon, fast hon dricker brännvin och snusar. Håll
dig till henne.
Han sköt mig ifrån sig, och jag gick ut på gården,
beklämd om hjärtat. I förstugan kom Vanja springande
ifatt mig, tog mig om huvudet och viskade sakta:
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
