Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var inte rädd för honom, han är snäll. Se honom
bara rakt i ögonen, det tycker han om.
Vad allt här var besynnerligt och kusligt! Jag kände
ej till något annat slags liv, men jag mindes dunkelt, att
far och mor ej levat så. De hade fört annat tal, deras
glädje hade varit annorlunda, alltid hade de hållit
tillsammans. Om kvällarna hade de brukat sitta vid fönstret
och skratta och sjunga. Folk hade samlat sig på gatan
utanför och tittat på dem. De uppåtvända ansiktena hade
i mina ögon haft lustig likhet med odiskade tallrikar. Här
åter skrattade folk sällan, och inte alltid fick man klart
för sig vad de skrattade åt. Beständigt trätte de på
varandra, lovade göra varandra ont, tisslade i vrårna. Barnen
voro tysta och kuschade, spöade till marken som damm av
regn. Jag kände mig främmande i huset, hela detta liv
med sina oupphörliga styng höll mig spänt vaken och
kom mig att misstänksamt aktge på allt.
Mellan Ivan och mig blev vänskapen allt varmare.
Mormor var upptagen av sitt arbete från solens uppgång till
sena kvällen, och jag sällskapade med Tsyganok nästan
hela dagarna. Han fortsatte att sträcka fram sin arm under
spöt, när morfar pryglade mig, och dagen därpå visade
han mig sina svullna fingrar och klagade:
— Nej, det här är det ingen idé med! För dig blir det
inte bättre, och för mig — titta bara! Nu ämnar jag inte
göra så där mer, så mycket du det vet.
Men nästa gång gjorde han likadant.
— Du sa ju, att du inte skulle?
— Nej, jag tänkte inte, men så sträckte jag fram
handen — så där utan att tänka på’t.
3* Gorki Min barndom
K
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
