Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inom kort fick jag veta något om Tsyganok, som gjorde
honom än intressantare och kärare för mig.
Var fredag spände Tsyganok den brune Sjarap —
mormors gunstling och en riktig matfriare för resten — för
en stor släde, satte på sig päls och skinnmössa, band ett
grönt skärp stadigt om livet och åkte i väg till torget för
att handla matvaror. Ibland dröjde han länge borta. Alla
i huset blevo oroliga, ställde sig vid fönstren, andades
bort isen på rutorna och tittade uppåt gatan.
— Kommer han inte?
— Nej.
Allra oroligast var mormor.
— Det är då förskräckligt! sade hon till söner och man.
Vi blir nog av med både karl och häst på det här sättet.
Och att ni inte skäms, era otäckingar! Har ni inte nog
med ert eget? Vår Herre straffar er, ska ni få se, för att
ni är så snikna.
— Jojo, brummade morfar buttert. Det här är sista
gången...
Ibland kom Tsyganok tillbaka först vid middagstiden.
Morbröderna och morfar skyndade ut på gården till
honom, mormor kom rultande efter som en björn — hon
var alltid trög och ovig vid denna tid på dagen — och
tog den ena prisen efter den andra ur sin dosa. Barnen
kommo också utspringande, och under muntert stim
började man lassa av släden, som var fullpackad med
spädgrisar, fjäderfä, fisk och kött av alla slag.
— Har du köpt allt som det var tillsagt om? frågade
morfar och gav lasset en mönstrande snedblick ur sina
vassa ögon.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>