Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och plötsligt tryckte han mig hårt intill sig och nästan
stönade fram:
— Ack, herregud, om jag ändå hade sångröst... Så
jag skulle sjunga för folk! .. . Nej, du, nu måste man till
och arbeta igen!
Han släppte ner mig på golvet, tog en handfull nubb
mellan tänderna och började nubba fast ett fuktigt, svart
tygstycke på en stor fyrkantig bräda.
Snart därefter var det ute med honom.
Det gick till så här. Vid gårdsporten låg längs efter
planket ett stort kors av ek med klumpig fot. Det hade
legat där länge. Jag hade varsnat det strax jag kom; då
hade det ännu lyst gult, nu hade det svartnat av
höstregnen. Det luktade vått trä på långt håll, och det låg
i vägen på den trånga gården.
Morbror Jakov hade köpt det för att resa det på sin
hustrus grav, och han hade avgivit löfte att bära det på
sina axlar till kyrkogården årsdagen av hennes död.
Dagen inföll på en lördag i början av vintern. Det var
kallt och blåsigt, snön yrde ner från taken. Allt husets
folk gick ut på gården; morfar, mormor och tre av
barnbarnen hade redan förut åkt ut till kyrkogården för att
övervara själamässan. Jag hade blivit lämnad hemma till
straff för någon försyndelse.
Morbröderna, iklädda likadana svarta pälsrockar, lyfte
upp korset från marken och ställde sig på var sin sida
under tvärbjälken. Grigori och en främmande karl lyfte
mödosamt upp den tunga foten och lade den på Tsyganoks
breda rygg. Han vacklade och spärrade ut benen.
— Orkar du inte? frågade Grigori.
— Jag vet inte. Det är tungt. ..
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
