Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morbror Michail röt ilsket:
— Öppna porten, din blinda sate!
Och morbror Jakov sade:
— Du skulle skämmas, Vanka. Vi är båda klenare
byggda än du.
Men Grigori förmanade, i det han slog upp porten:
— Akta dig, Vanja, så du inte förtar dig.
— Skalliga fåne där! skrek morbror Michail från gatan.
Alla på gården fingo en lättad uppsyn och började tala
med hög röst; det var som om de varit glada över att
korset bars bort.
Grigori Ivanovitsj ledde mig vid handen in i verkstaden.
— I dag kanske du slipper prygel av morfar, sade han
och såg så vänlig ut.
Han satte ner mig på en hög ull, som låg färdig att
färgas, och drog upp den kring mina axlar. Sedan ställde
han sig med näsan över de ångande kittlarna och började
i begrundande ton:
— I trettisju år, du, har jag känt din morfar, jag var
med om början, och jag kan se slutet. Han och jag var
goda vänner förr i världen, vi satte upp den här verkstan
tillsammans. Han är en klok karl, morfar. Nu är det han
som rår om alltihop, och jag har ingenting jag. Men Vår
Herre är ändå klokare än vi allesammans; mot honom
är den allra visaste människa bara en klåpare. Du förstår
ännu inte, hur folk är mot varann, men du måste lära dig
begripa både det och annat. För en ensam stackare är det
inte gott att reda sig annars. Din far, Maxim Savvatjeitsj,
det var en karl som hette duga det, han begrep allting —
men därför tyckte morfar heller inte om honom, ville inte
veta av honom ...
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
