Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se, att byxorna voro våta; de klibbade fast vid
golvplankorna. Golvet var renskurat och nysandat, det blänkte
av det. Blodfårorna skuro ljusstrimmorna och runnö mot
tröskeln, högröda.
Tsyganok låg orörlig. Endast fingrarna rörde sig litet,
krafsade i golvet, och de rödfärgade naglarna lyste i solen.
Eugenia kom och satte sig på huk och stack ett smalt
vaxljus i handen på Ivan. Men Ivan höll ej fast det, ljuset
föll, och den lilla vippande lågan stöp ner i blodet.
Eugenia tog upp sitt ljus, torkade av det med
förklädessnibben och försökte åter trycka ner det mellan de oroliga
fingrarna. Röster sorlade sakta. Något drog mig inåt, men
jag tog hårt tag om dörrposten.
— Han snavade, berättade morbror Jakov med en röst,
som lät som gråfrusen. Och han såg grå och urlakad ut
hela människan, ögonen voro blacka och blinkade
ideligen.
— Han föll, och det kom över honom och bräckte
ryggen på honom. Oss skulle det väl också ha slagit
fördärvade, men vi hann kasta det i tid.
— Det är ni som har fördärvat honom, sade Grigori
dovt.
— Vi... hur? ...
— Jo, ni!
Blodet rann alltjämt, det hade redan bildat en pöl vid
tröskeln, hade mörknat och tycktes liksom svälla. Tsyganok
låg och snusade som om han sovit, med skär fradga om
munnen. Han blev allt plattare, som smälte han ihop med
golvet, sjönk ner i det;
— Michail tog en droska och åkte till kyrkan efter
far, viskade morbror Jakov, och jag fick opp honom här
3† Gorki Min barndom
X
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
