Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Era rackare! Gå och fördärva en sån pojke! Om
fem år skulle han ha varit värd jag vet inte vad.
Det kastades en sådan hop kläder på golvet, att jag
inte längre kunde se Ivan. Jag kröp fram och råkade
komma mittför fötterna på morfar. Han sparkade undan
mig och hötte åt sönerna med sina små röda knytnävar.
— Era odjur!
Sedan satte han sig på bänken, stödde händerna emot
den och gnällde, snyftande utan tårar:
— Jag vet nog, att ni såg snett på honom.. . He,
Vanja... hör du! Hur är det med dig? Säg, hur är det
med dig? Andras ök och murkna don! Vår Herre har
inte varit oss nådig de sista åren, du mor. Eller va, du
mor?
Mormor låg så lång hon var på golvet och trevade med
händerna på Ivans ansikte, huvud och bröst, andades på
hans ögon, tog hans händer i sina och gned dem — alla
ljusen hade hon vält omkull. Till sist reste hon sig tungt,
svart från topp till tå, stirrade hemskt med ögonen och
sade dämpat:
—» Ut med er, uslingar!
Alla utom morfar försvunno ur köket.
Tsyganok begravdes i största stillhet.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
