Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ära vare den heliga Guds moder — allt är gott.
Detta gjorde mig undersam i hågen. Det var svårt att
tycka, att allt var bra hos oss; jag tyckte det blev värre
och värre. En gång, då jag gick förbi dörren till morbror
Michails rum, såg jag, hur moster Natalia, i bara linnet,
rusade av och an med händerna tryckta mot bröstet, under
det hon dämpat men förtvivlat ropade:
— Herre, befria mig, ta mig härifrån ...
Jag förstod, att hon kunde ^ bedja så, och jag förstod
Grigori, när han brummade:
— Jag blir blind och får ge mig ut och tigga, men det
är bättre det...
Jag önskade, att han skulle bli blind så fort som
möjligt — då skulle jag be att få leda honom, och vi skulle
ge oss ut på vägar och stigar tillsammans. Jag talade med
honom om saken. Mäster smålog i sitt skägg.
— Ja, det är bra, sade han, vi följs åt! Och jag ska
berätta för hela stån: "Det här är Vasili Kasjirins,
skrååldermannens, dotterson." Det blir något att prata om
det...
Mer än en gång varsnade jag, att moster Natalia hade
blåmärken kring ögonen, att läpparna i det gula ansiktet
voro uppsvällda. Jag frågade mormor:
— Slår morbror henne?
— Ja, han gör det i smyg, den otäckingen, sade hon
suckande. Morfar har förbjudit honom, därför passar han
på om nätterna. Elak är han, och en krake är hon ...
Och så fortsatte hon livligare:
— Nuförtiden är det ändå bättre än förr. Kors, de slår
en för munnen, på örat, sliter en i håret ett tag, men förr
kunde de gå på i timtal. En påskafton slog nyg min gubbe
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
