Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har du blivit bränd?
— Å, inte farligt.
Han strök eld på en svavelsticka, tände ljuset på bordet
och gick långsamt bort och satte sig bredvid mormor. Hans
lilla mårdansikte var svart av sot.
— Du behöver tvätta dig, sade hon. Själv var hon också
alldeles nersotad och inpyrd med röklukt.
Morfar suckade:
— Vår Herre är nådig mot dig ibland, han ger dig
stort förstånd ...
Och han strök henne över axeln och tillfogade med ett
illmarigt leende:
— För en liten stund, en timme kanske, men i alla
fall! ...
Mormor smålog också och ville säga något, men i
detsamma fick morfar en annan min.
— Grigori ska ur huset — det är hans fel, att det
här har hänt. Han är slut, karlen, duger ingenting till
längre... Ute på förstubron sitter Jasjka och gråter, den
dumsnuten... Du kunde just gå ut till honom...
Mormor reste sig och gick ut, blåsande på sina fingrar.
Utan att se på mig frågade morfar sakta:
— Har du sett hela eldsvådan, ända från början?
Mormor du, he? ... Hon är gammal, begriper du ... Börjar
bli skröplig... Jaja! Hmm! Joo ni... i...
Han sjönk ihop och satt länge tyst. Så reste haij sig och
putsade ljuset med fingrarna.
— Var du rädd? frågade han.
— Nej.
— Ja, det var ingenting att vara rädd för heller ...
Han ryckte ilsket av sig skjortan, gick bort i vrån, där
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
