- Project Runeberg -  Min barndom /
84

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och litet uppskrämd av faran, som tycks hota från den
oregerlige morbror Michail, men stolt över det uppdrag
jag fått, ligger jag nu i fönstret och ser ut över gatan.
Den är bred och täckt av ett tjockt dammlager, genom
dammet sticka kullerstenarna upp som bulor. Åt vänster
sträcker den sig långt, långt, och mynnar ut i
Fästningstorget, där en grå byggnad med fyra hörntorn står trygg
och bred i den leriga marken — den gamla fästningen.
Det är något vemodigt vackert över den. Till höger, tre
hus från vårt, breder sig det stora Hötorget med den gula
fängelsebyggnaden och ett blygrått brandtorn rätt fram.
Runt brandtornets glastak går en brandvakt som en hund
i band. Torgets alla sidor stupa brant; nere på botten åt
ena sidan är gyttjemark, litet längre åt höger ligger den
stinkande Djukovs damm, där efter vad mormor berättade
morbröderna en vinter hade kastat min far i en vak.
Nästan mittemot fönstret ligger en gränd kantad med små
brokiga hus. Den leder fram till den klumpiga, platta Tre
Biskopars kyrka. Tittar man rätt framför sig, ser man
taken ligga som upp- och nedvälvda båtar på
trädgårdarnas gröna vågor.

Piskade av de långa vintrarnas snöstormar, sköljda av
höstarnas ändlösa regnfloder stå de vittrade, urblekta
husen vid vår gata nu inpudrade i damm. De trycka sig
intill varann som tiggare vid kyrkdörren, och det är som
om också de väntade på något och misstänksamt spärrade
upp ögonen. Få människor synas till, de röra sig trögt,
komma kravlande som kackerlackor på en ljum ugnshäll.
En kvav hetta stiger upp till mig, och jag känner den
förhatliga lukten av gräslökspirog, som jag alltid får
kväljningar av.

84

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free