Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte kan föräldrar skicka polisen på sina barn. Det vore
ju för skamligt. Du får ha det som du har det, gubbe.
Plötsligt kravlade han sig ur sängen och gick vacklande
bort till fönstret. Mormor grep honom i armen.
— Vart ämnar du ta vägen?
— Tänd ljus!
Han flämtade och kippade efter andan.
Och när mormor tänt ljuset, tog han ljusstaken, och
hållande den framför sig som en soldat sitt gevär skrek
han hånfullt ut genom fönstret:
— Hallå, Misjka, nattjuv, skabbiga, galna hund!
I nästa ögonblick flög Övre fönsterrutan i bitar, och
på bordet bredvid mormor föll det ner en halv tegelsten.
— Bom! vrålade morfar, och jag vet inte om han
skrattade eller snyftade.
Mormor grep honom i armen, alldeles som hon brukade
göra med mig, och ledde honom till sängen.
— Reta honom inte, för Guds skull! förmanade hon
förskräckt. Det kan ju sluta med Sibirien för honom. Och
han i sitt ursinne inte betänker han det.
Det gick spasmodiska sprittningar genom morfars ben,
hest, tårlöst snyftade han:
— Ja, det är ju bäst han får slå ihjäl mig ...
Utanför fönstren hördes vrål och stampningar, slag mot
väggen. Jag tog tegelstenen från bordet och sprang bort
till fönstret. Mormor lyckades hinna få tag i mig och
slängde mig bort i en vrå med ett vredgat tillmäle.
En annan gång uppenbarade sig morbror Michail
beväpnad med en grov stör och försökte slå in
förstu-dörren. Innanför dörren väntade honom morfar med en
påk i handen, två hyresgäster med några sorts tillhyggen
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
