Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och krögarens hustru, en storväxt kvinna, med en
mangel-rulle. Bakom dem stod mormor och bönföll:
— Släpp ut mig till honom! Låt mig få säga honom
ett ord!
Morfar stod med ena benet framsträckt som musjiken
med jaktspjutet på tavlan "Björnjakten". Då mormor ville
tränga sig fram, gav han henne stum en armbågsknuff och
en spark. Alla fyra stodo med sina vapen i högsta hugg;
ovanför dem på väggen brann en lykta och kastade ett
ängsligt darrande ljus över deras huvuden. Jag bevittnade
det hela uppifrån vindstrappan och bara önskade, att jag
haft mormor i säkerhet uppe hos mig.
Morbror Michail bearbetade dörren oavbrutet och
framgångsrikt — den gav med sig mer och mer, tycktes när
som helst färdig att hoppa ur det övre gångjärnet — det
nedre var redan sönderslaget — och knarrade otäckt.
Morfar vände sig till sina medhjälpare.
— Slå honom på armarna och benen, men inte i skallen,
sade han med en röst, som jag tyckte knarrade på samma
sätt.
Bredvid förstudörren satt ett litet fönster, inte större än
att man nätt och jämnt kunde sticka ut huvudet genom
det. Morbror Michail hade redan slagit ut rutan, endast
några skärvor sutto kvar i ramen, och den svarta gluggen
påminde om ett utslaget öga.
Mormor sprang fram till det där fönstret, stack ut
handen, viftade med den och ropade:
— Misja, gå för Guds skull! De slår dig fördärvad, gå!
Han gav henne ett slag över armen med sin stör — man
kunde se något stort, brett skymta i fönstret och tungt
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
