Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gurkan säger själv till, när det är tid att salta
den. När den har upphört att lukta jord, inte har nån
sorts främmande lukt, då ska ni ta den. Kvassen ska man
ruska om, så att den blir arg och börjar fräsa. Kvass
tycker inte om sött, därför ska ni brygga den på russin
och bara sätta till en liten nypa socker. Marmelad lagas
olika — på Donauviset, på spanska viset och så på
kaukasiska ...
Jag hängde henne beständigt i hälarna på gård och
i trädgård, följde med till grannhustrurna, där hon i
timtal satt och drack te och berättade historier. Jag var som
fastvuxen vid henne och har från denna period av mitt
liv knappast minne av annat än den outtröttliga,
oföränderligt godlynta gamla.
Ibland uppenbarade sig mor för någon kort tid. Stolt
och sträng såg hon på allt med kalla, grå ögon, som en
vintersol, och försvann snart, utan att lämna något minne
efter sig.
En gång frågade jag mormor:
— Kan du trolla?
— Jo, du kan hitta på du! smålog hon, men så blev
hon allvarsam. Hur skulle jag kunna det? Att trolla det
är en svår konst det. Jag kan ju inte ens läsa. Morfar
han kan han, men mig har Guds heliga moder inte
förunnat den gåvan.
Och så gav hon mig åter en liten inblick i sitt liv:
— Jag växte också upp faderlös, mor min var en
kring-vandrerska. Hon var bara barnet ännu, då barin kom och
skrämde henne en gång. I förskräckelsen hoppade hon ut
genom fönstret om natten och fick ena sidan sönderslagen,
och axeln skadade hon också, så att högra armen, just
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
