Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du tro. Skulle folk ha ett riktigt fint arbete, så kom de
till oss. "Hör du Akulja du", hette det. Och glad var jag,
ska jag säga. Fast förtjänsten var ju inte min förstås utan
mors, som hade lärt mig. Hon hade ju bara en arm,
och själv arbetade hon inte, men visa och undervisa det
kunde hon. Och en god läromästare är mera värd än tio
gesäller. Nå, jag yvdes ju inte litet jag och tyckte: "Nu
du mor, får du sluta upp att gå omkring och begära,
jag ska försörja oss." — "Prata inte", sa hon, "du ska
samla till hemgift åt dig", sa hon. Och det dröjde inte
länge, förrän morfar dök upp, och han var inte att
förakta: tjuguett år gammal och redan förman i ett
pråmkarlslag. Det var mor hans, som såg ut mig åt honom.
Jag var duktig att arbeta, tyckte hon, och så skulle jag
nog bli foglig, jag fattiga krake... Hon var en elak
gumma, om jag ska säga’t... Men asch, vad ska det tjäna
till att tala om de elaka! Vår Herre ser dem. Han ser
dem — och den lede myser åt dem.
Och hon småskrattar fryntligt, näsan rynkar sig
putslustigt, och ögonen, som fått en tankfull glans, smeka
mig och saga mig allt vad inte orden ha sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
