Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är ni som skriker...
Mormor satt med armbågen stödd mot bordet och
handen mot kinden och såg småmysande på oss.
— Nej, sluta nu, annars förtar ni er, sade hon.
— Jag skriker, förklarade morfar helt godmodigt för
mig, därför att jag inte är frisk, men du, din tok, vad
skriker du för?
Och så vände han sig till mormor med en skakning
på sitt feberfuktiga huvud:
— Det var ett misstag av salig Natalia, att han inte
skulle ha gott minne. Han har ett minne som en häst,
gudskelov. Gå på nu, trubbnos!
Till sist knuffade han skämtsamt ner mig från
sängkanten.
— Så ja, nu är det nog. Tag boken! I morgon ska
du kunna hela alfabetet utan att klicka, och för det ska
du få fem kopek av mig...
Då jag sträckte ut handen efter boken, drog han mig
åter till sig och sade i bister ton:
— Mor din har övergivit dig, pojke ...
Mormor flög till.
— Ack, far, varför ska du prata så där?
— Jag skulle väl inte — men varav hjärtat är fullt...
En sån flicka att gå och bära sig åt så där...
Han knuffade mig tvärt ifrån sig.
— Gå ut med dig! Men inte på gatan — understå dig
inte! På gården och i trädgården får du vara.
Det var just till trädgården jag ville. Så fort jag
uppenbarade mig där, började pojkarna utanför kasta sten på
mig, och jag gav dem med största förnöjelse lika gott
igen.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
