Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Läs du, din latmask, brummade han och strök sig
över ögonen som om han vaknat. Historier tycker du om,
men inte psaltaren ...
Jag misstänkte, att han själv tyckte mera om historier
än om psaltaren. Han kunde den nästan utantill, ty var
kväll innan han somnade läste han en psalm högt — det
var ett beting han pålagt sig.
Jag fortsatte att bönfalla, och han veknade och gav efter.
— Nå, kör då! Psaltaren har du alltid, men jag ska
nog snart inför Guds domstol jag ...
Han kröp upp mot den gamla länstolens stoppade rygg,
och med huvudet bakåtböjt och blicken riktad mot taket
började han med låg, dröjande röst berätta om gamla
tider, om sin far.
En gång kom det stråtrövare till Balachna för att
plundra köpman Sajev, morfars far rusade upp i
klockstapeln för att slå larm, men rövarna efter, höggo honom
med sina sablar och kastade ner honom.
— Jag var liten på den tiden, jag var inte med och
minns det inte. Men fransoserna minns jag 1812, jag var
fyllda tolv år då. Till Balachna kom det en tio stycken
fångna — ena små magra ena, och uselt klädda var de,
i bara paltor, och skakade och frös gjorde de, somliga
var förfrusna och kunde inte stå på benen. Folket ville
slå ihjäl dem, men soldaterna la sig emellan. Sen fick
de vara i fred, folket vande sig. Det var ena kloka,
finurliga ena, de där fransoserna, och gladlynta var de också
— de brukade sjunga visor, minns jag. Från Nisjni kom
det herrskap åkande för att titta på dem. Somliga trätte
och knöt nävarna åt dem, ja, klådde dem till och med —
andra pratade med dem på deras språk och gav dem
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
