Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon spottade ut en mun full av blod framför
fötterna på honom. Han lyfte armarna i vädret och
vrålade utdraget, först en gång och så än en gång:
— Gå din väg! Jag slår ihjäl dig!
— Dumbom ... upprepade mormor och gick mot
dörren. Morfar rusade efter, men hon tog lugnt ett steg över
tröskeln och slog igen dörren mittför hans näsa.
— Gamla mara, väste morfar glödröd som ett kol och
klöste med naglarna i dörrposten.
Jag satt på lesj ankan1, halvdöd av förskräckelse, och
ville knappt tro på vad jag sett. Det var första gången
han slagit mormor i min närvaro, och det var något så
förfärande vidrigt, att jag inte tyckte mig kunna bära
det, det uppenbarade något hos honom, som det inte fanns
förlåtelse för. Han stod alltjämt fastklamrad vid
dörrposten och blev allt gråare — liksom förkolnade och föll
ihop till aska.
Plötsligt gick han och ställde sig mitt i rummet, föll
på knä, hasade sig ett stycke med handen mot golvet, men
rätade så upp sig igen och slog sig med händerna för
bröstet.
— Herre ...
Jag sprang upp från lesj ankans varma kakel och
störtade ut. Uppe i vindskupan gick mormor av och an på
golvet och sköljde sig i munnen.
— Gör det ont?
Hon gick bort i vrån och spottade ut vattnet i en hink.
— Nej, bevars, svarade hon lugnt, tänderna sitter kvar,
det är bara läpparna som är sönderslagna.
1 Ett utsprång från ugnen, använt som liggplats, "ligghällen".
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
