Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— För att hon kastade en morot på dig...
— Jaså, det var för min skull? Aha! Vänta du,
rackar-unge, jag ska sticka ner dig i råtthålet under ugnen, så
får du se! Jo, det var en fin försvarare — titt bara
på bubblan, så spricker den! Men jag ska tala om för
morfar jag — då får du allt riktigt på huden. Gå upp
på vindskammarn nu och läs i din bok.
Hon talade ej till mig på hela dagen, men på kvällen
innan hon förrättade sin bön, satte hon sig på sängkanten
och höll ett oförgätligt litet tal för mig:
— Kom ihåg, Lenka, duvungen lilla, en gång för alla,
att du inte lägger dig i stort folks angelägenheter. De
stora människorna är fördärvade, de är prövade av Gud,
och det är inte du än — och lev du på ditt barnsliga
vis. Vänta, tills Herren rör vid ditt hjärta, visar dig ditt
värv, leder dig in på din stig. Förstår du? Och om någon
har gjort något orätt eller inte — det är inte din sak att
döma om. Herren dömer och straffar. Det är hans sak
och inte vår.
Hon teg litet, tog en pris snus och tillfogade så, i det
hon knep ihop högra ögat:
— Men så sannerligen, om Vår Herre själv alltid vet
var felet ligger!
— Vet inte Gud allting då? frågade jag förvånad, och
hon svarade lågmält och sorgset:
— Ifall han visste allt, vore det väl mycket, som folk
aldrig skulle göra. Han, lillefar, sitter och tittar ner på
oss allihop oppifrån himlen, och bäst det är brister han
i gråt och snyftar: "Ack, människor, människor, kära mina
människor! Ack, vad jag tycker det är synd om er!"
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
