Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mot dig ensam har jag syndat — vänd ditt ansikte
ifrån mina synder! kom det pockande.
Sedan läste han trosbekännelsen, ljudligt och med
eftertryck på varje ord. Hans högra fot ryckte, liksom hade
den ljudlöst slagit takten till bönen. Hela hans kropp
spände sig, förlängdes, liksom sög sig upp mot
helgonbilderna, han blev allt smalare och torrare — men lika
precis, lika orubbligt säker och pockande.
— Store läkare, läk min själ från alla dess lustar. Jag
frambär utan återvändo mina hjärtesuckar till dig, hör
mig, allsmäktige.
Och <så ropade han högt, med tårar i de gröna ögonen:
— Se till min tro, icke till mina gärningar, min Gud,
och döm mig icke efter mina gärningar, som syndiga äro.
Nu korsade han sig oupphörligt och spasmodiskt,
kastade på huvudet, liksom om han velat stångas, rösten
gnisslade och skalv. När jag sedermera besökte synagogan,
märkte jag, att morfar bad som judarna.
Samovaren hade redan länge puttrat på bordet, det
luktade färskt rågbröd i rummet, och jag var hungrig.
Mormor hade krupit in i en vrå och satt och suckade med
ögonen fästa på golvet. Genom fönstret åt trädgården sken
solen muntert in, på träden glittrade rimfrosten likt
ädelstenar, morgonluften doftade behagligt av dill och
mognande äpplen. Men morfar bad och bad, vaggade på
kroppen och stönade:
— Släck mina lustars flamma, förty jag är usel och
förtappad.
Jag kunde alla morgon- och aftonböner utantill, och
jag hörde spänt efter, om han inte skulle begå något
misstag, utelämna något enda ord.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
