Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Hur kommer det sig, att morfar inte ser den gode
Guden?"
Jag var förbjuden att gå ut på gatan. Den altererade
mig för mycket, jag blev som rusig av alla dess intryck
och gjorde mig nästan alltid skyldig till några skandaler
och streck. Jag hade inga lekkamrater, grannbarnen
uppträdde fientligt emot mig. Jag tyckte inte om att de kallade
mig Kasjirin, och när de märkte detta, skreko de dess
högljuddare till varandra:
— Snåle Kasjirins pojke är ute! Titta!
— Ge’n på huden!
Och slagsmålet började.
Jag var ovanligt stark och vig för mina år — det
erkände till och med mina fiender, som alltid anföllo
mig i samlad trupp. Icke dess mindre fick jag ständigt
stryk, och vanligen kom jag hem med näsan i blod, svullna
läppar, blåmärken i ansiktet och sönderrivna, nerdammade
kläder.
Mormor kom mig förskräckt till mötes.
— Har du slagits nu igen, din olycksfågel? Vad är
nu det här för slag? Jag ska lära dig jag...
Hon tvättade mig i ansiktet, lade kopparslantar eller
bly vattensomslag på mina blåmärken och bannade:
— Vad ska du jämt slåss för? Hemma är du
beskedlig, men ute på gatan lever du som jag vet inte vad! Du
skulle skämmas! Jag ska säga åt morfar, att han förbjuder
dig att nånsin gå ut...
Morfar såg mina blåmärken, men han grälade aldrig,
endast fnös och brummade:
— Medaljer nu igen? Understå dig inte att gå ut på
gatan vidare, hör du det!
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
