- Project Runeberg -  Min barndom /
127

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gatan lockade mig ej, när där var tyst, men så snart
jag hörde muntra barnröster sprang jag ut, obekymrad
om morfars förbud. Blåmärkena och skråmorna bekommo
mig ej det minsta, men vad som oföränderligt upprörde
mig in i själen — trots att jag borde varit härdad — var
det råa i gatans förlustelser. Jag kunde inte tåla, när
barnen retade hundar och tuppar, pinade katter, jagade
judarnas getter, gjorde narr av druckna tiggare eller den
fnoskige "Igosj döden-i-fickan".

Det var en lång, mager karl i tjock fårskinnspäls och
med strävt hår, som hängde ner över det knotiga, liksom
rostiga ansiktet. Han gick framåtlutad och med
besynnerligt vaggande gång och stirrade envist ner i marken. Hans
orörliga ansikte med sina små melankoliska ögon ingav
mig en skygg vördnad — jag fick alltid ett intryck, att
den där mannen var upptagen av något viktigt, sökte efter
något och att man ej fick störa honom.

Gatpojkarna sprungo efter honom och bombarderade
hans kutiga rygg med sten. Länge var det som om han
ej lagt märke till dem, ej känt slagen, men plötsligt
stannade han, kastade huvudet bakut, jämkade med en
krampaktig rörelse på sin ludna mössa och såg sig om, alldeles
som om han just nu vaknat upp.

— Igosj döden-i-fickan, Igosj, vart ska du gå? Titta,
du har döden i fickan! skreko pojkarna.

Han tog med handen om fickan, därpå böjde han sig
hastigt ner efter en sten, en träbit, en torr smutskaka och
kastade den otympligt, med en svordom; det var alltid
en och samma — pojkarnas förråd var oändligt mycket
rikare. Ibland började han linkande förfölja dem. Men
den långa pälsen var honom till hinder, han snavade gång

127

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free