Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svarta apan i fjäderskrud gastade öronskärande
något som liknade mormors ord — den gamla skrattade
förtjust och gav fågeln några betor bröd.
— Jag känner dig, din skälm; du bara gör dig till
— du kan allt, du förstår allt.
Och efter någon tid bad verkligen staren ganska
begripligt om bröd, och när han fick se mormor, ropade han:
— Gud ... da, gum ... ma ...
Till en början hängde han i morfars rum, men snart
blev han förvisad upp till oss på vinden, ty han hade
lärt sig att reta morfar: när denne läste sina böner, stack
fågeln ut sin gula näbb mellan burens galler och visslade:
— Tju tju tjuir tuirr, ti-i-rr tjuu.
Detta fann morfar förolämpande. En gång avbröt han
sig i sin bön, stampade med foten och röt ursinnigt:
— Tag bort den där djävulen, annars slår jag ihjäl
honom!
Det var mycket som var intressant därhemma, mycket
som var lustigt, men ibland kom det över mig en
melankoli utan gräns, jag kände mig så nertyngd, att jag
bokstavligen tyckte jag inte orkade röra mig, och långa tider
levde jag som i ett nattsvart mörker, slö, halvdöd.,.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
