Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt alltid "Bra det", tyst och orörlig. Stumme Stepa
spelade kort med tataren, och alltemellanåt slog Valej
den stumme över näsan med korten och skrek:
— Schajtan1.
Farbror Peter hade med sig en väldig vetebrödskuse
och sylt i en stor lerkruka, skar brödet i skivor, beströk
dem frikostigt med sylt och bjöd samtliga.
— Var så vänlig och smaka! uppmanade han artigt
bockande, med skivan i sin flata hand. Så snart
uppmaningen efterkommits, synade han uppmärksamt sin
bruna handflata, och om han upptäckte en droppe sylt,
slickade han upp den med tungan.
Petrovna hade med sig en butelj körsbärslikör, den
glada frun nötter och konfekt. Det var ett storartat kalas,
och mormor sken som en sol.
Någon tid efter min olyckliga visit hos "Bra det"
anordnade mormor ett sådant där samkväm. Höstregnet skvalade
och plaskade, blåsten tjöt, träden susade, och grenarna
klapprade mot husväggen. I köket var det varmt och
trivsamt, alla sutto tätt tillsammans, tystlåtna på något
behagligt sätt, och mormor hade ovanligt gott om sagor och
historier, den ena roligare än den andra.
Hon satt på kanten av ugnen med fötterna stödda mot
trappsteget, framåtlutad mot åhörarkretsen och belyst av
skenet från en liten bläcklampa. Alltid när hon var vid
berättarhumör tog hon plats uppe på ugnen.
— Jag måste tala oppifrån, förklarade hon, det går
bättre oppifrån.
Jag hade tagit plats på det breda trappsteget, vid hennes
1 Tatariskt ord = satan.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
