Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För Herren kan intet fördöljas,
ont och gott står i hans hand.
Jag vet varför du har kommit.
Ivan han blygdes för den helige,
och Ivan han räddes för sin herre.
Han drog sitt svärd ur dess skida,
han drog fram det ur den vida kappan.
— Jag hade tänkt att mörda dig, Miron,
innan du ens hunnit se mitt svärd.
Men bed nu till Herren, Miron,
bed till Herren för sista gången
för dig, för mig, för hela människosläktet;
sedan skall ditt huvud falla.
Och Miron eremiten föll på sina knän,
han knäföll vid foten av en liten ek.
Och eken den bugade sig för honom,
och den gamle han log och sade:
— Betänk dig nu väl, Ivan,
lång är bönen för människosläktet.
Bättre är, om du dödar mig strax,
så slipper du trötta dig med väntan.
Men Ivan han blev mulen i hyn,
och morskt den dåren svarade:
— Nej, vad jag sagt, det har jag sagt.
Bed! Jag skall vänta rätt i hundra år!
Och eremiten han bad till kvällen
och från kvälln tills morgonen kom
och från morgon till svarta natten.
Från sommarn bad han, tills det vårades igen.
Miron bad från år och till år.
Den unga eken den steg emot skyn,
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
