Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hostade, skrapade med foten, tystade honom
inackorderingen med ett strängt:
— Sch!
När mormor tystnat, sprang han upp, slog ut med
armarna, snurrade runt på något besynnerligt vis och
stammade:
— Vet ni, det där är storartat, det måste ovillkorligen
upptecknas! Det är kolossalt intressant och så äkta
ryskt...
Nu kunde man tydligt se, att han grät — hans ögon
voro fulla av tårar, ja, inte blott ögonen utan hela
ögonhålorna, ögonen lågo liksom och simmade i tårar. Det
såg konstigt och ynkligt ut. Löjligt och otympligt betedde
han sig också, där han for omkring på golvet och svängde
glasögonen framför näsan — han ville sätta dem på sig
men lyckades omöjligt få skalmarna bakom öronen.
Farbror Peter såg leende på honom, alla tego förläget, och
mormor sade hastigt:
— Skriv upp det ni, det är inget ont i det. Jag kan
mycket mera sådant där ...
— Nej, det är just det där ... Det är så äkta ryskt!
ropade inackorderingen ivrigt, och plötsligt blev han
stående mittpå köksgolvet och började hålla ett långt tal
— högra handen skar luften i stora gester, i den vänstra
darrade glasögonen. Han talade länge, med ursinnig iver,
så att rösten ibland slog över i ett pip; stampande med
foten upprepade han gång på gång:
— Man får inte leva efter andras samvete, ja ja!
Men så var det som om rösten med ens svikit honom,
han tystnade, kastade en blick på åhörarkretsen och smög
sig ut, tyst och skamsen, med sänkt huvud. De andra små-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
