Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag ville inte överge henne utan följde efter och
började kasta sten på karlarna, allt medan mormor tappert
dängde på dem med sitt ok. Flera personer sällade sig till,
karlarna togo till flykten, och mormor började tvätta den
misshandlade. Hans ansikte var sönderslaget, och med
vedervilja såg jag, hur han tryckte sin smutsiga tumme
mot den uppslitna näsborren och blodet sprutade fram
under fingret rätt i ansiktet på mormor. Han hostade,
stönade och skrek; mormor kved och darrade i hela
kroppen.
Så fort jag kom hem, sprang jag direkt in till "Bra
det" och berättade honom allt. Han upphörde med sitt
arbete, ställde sig framför mig med den långa filen i
vädret likt en sabel och såg på mig strängt och oavvänt
under glasögonen; plötsligt avbröt han mig och sade
ovanligt eftertryckligt:
— Utmärkt, just så där var det! Mycket bra!
Uppfylld av vad jag sett lade jag inte vidare märke
till hans ord och fortsatte att berätta. Men då slog han
armen om mig och började gå upp och ner på golvet.
— Nu är det nog, inte mera nu, sade han. Du har
redan sagt allt som behövs, gosse, förstår du, allt!
Jag tystnade stött, men när jag sedan tänkte över saken,
insåg jag med en känsla av förvåning, som jag ännu
minns, att han hade hejdat mig just i rattan tid: jag hade
verkligen sagt allt.
— Du ska inte låta tankarna syssla för länge med
sådana där saker — det är ingenting att minnas, sade han.
Ibland fällde han oväntade yttranden, som följt mig
genom hela livet. Jag berättade för honom om min
fiende Kljusjnikov från Novajagatan, en tjock pojke med
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
