Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var inte ond nu! Jag trodde att du visste det, gossen,
men inte velat tala om det för mig. Det var inte snällt,
tänkte jag ...
Jag kände mig djupt sorgsen och på samma gång
liksom förargad på honom, jag vet inte varför.
— Hör på, fortsatte han nästan viskande och smålog.
Kommer du ihåg att jag sade åt dig: kom inte till mig?
Jag nickade.
— Du blev stött på mig, eller hur?
— Joo ...
— Ja, det var just det jag ville. Jag visste, ser du, att
du skulle få bannor av de dina, om du blev vän med mig.
Och det gick ju så, eller hur? Förstår du nu, varför jag
sa så där?
Han talade till mig som en jämnårig. Och jag blev
stormglad över hans ord. Jag tyckte till och med, att jag
länge, redan då, förstått hans mening. Och det sade jag.
— Se där! Ja, just så gick det, duvan lilla!
Mitt hjärta skalv av sorg.
— Varför tycker ingen om dig?
Han omfamnade mig och tryckte mig intill sig.
— Jag är främmande, förstår du, sade han och
blinkade. Just för det är det. Inte sådan som de.
Jag drog i hans rockärm utan att veta vad jag skulle
säga, utan att finna ord.
— Var inte ond! upprepade han och tillfogade,
viskande i mitt öra; Och du ska inte gråta heller...
Men även från hans egna ögon droppade det tårar
bakom de dimmiga glasögonen.
Sedan sutto vi som vanligt länge tysta, växlade blott då
och då några korta ord.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
