Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Varför skulle han inte kunna det? Det kan han visst.
De skjuter ihjäl varann till och med. Till Tatjan Lexjevna
kom det en gång en ulan, han och Mamont råkade i gräl,
och tvärt fram med pistolerna och ner i parken, och där
i en gång vid dammen satte den där ulanen ett skott i
kroppen på Mamont — rätt i levern! Ner i jorden med
Mamont och ulanen i väg till Kaukasien, och så var det
■inte mer med det. Så kan de bära sig åt mot varandra.
Hur de far fram med musjiker och annat folk, det ska
vi inte tala om. Nuförtiden särskilt har de ingen
barmhärtighet alls — folket är ju inte deras längre — förr
var de ändå litet aktsamma — det var ju deras egna
ägodelar!
— Å, de var inte värst aktsamma då heller, sade
mormor.
Farbror Peter gav henne rätt:
— Nej, det är nog sant. Det var deras egna ägodelar
— men de var billiga.
Mot mig visade han sig alltid vänlig, vänligare än mot
de stora, och mig undvek han inte att se i ögonen, men
det var något hos honom, som inte tilltalade mig. När
han bjöd på sin läckra sylt, bredde han den tjockare på
min brödskiva än på de andras, han brukade ha med sig
pepparkakor åt mig från staden, och han inlät sig i långa
resonemang med mig.
— Nå, vad ämnar lilla herrn bli? Tänker han bli
soldat eller tsjinovnik?
— Soldat.
— Ja, det är inte dumt. Nuförtiden har inte heller
soldaten det svårt. Pop är också bra — du behöver bara
skrika: Herre, förbarma dig! — det är alltihop. Popen
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
