Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerna föreslog, att vi skulle stjäla en valp, och en listig
stöldplan uppgjordes på fläcken: kusinerna skulle gå bort
till Betlengs port, jag skulle skrämma herrn, och när han
förskräckt tog till flykten, skulle de rusa in på gården
och knycka valpen.
— Men hur ska jag skrämma honom?
En av kusinerna föreslog:
— Spotta honom på hans måne!
Att spotta en människa på huvudet var väl inte så
farligt? Jag hade många gånger hört och själv sett, att man
betedde sig mycket, mycket värre mot folk, och jag
utförde samvetsgrant mitt uppdrag.
Det blev stor skandal, från Betlengs hus kom en hel
armé av herrar och fruntimmer intågande på vår gård,
anförda av en ung, vacker officer. Som mina kusiner, då
brottet begåtts, helt fredligt promenerat ute på gatan, utan
en aning om mina förehavanden, var det jag ensam som
fick stå för tilltaget. Och deputationen kunde inte annat
än vara nöjd med den upprättelse morfar gav.
När jag genompryglad låg på laven i köket, kom
farbror Peter smygande, helgdagsklädd och nyter.
— Det var ett bra påhitt det där, lilla herrn, viskade
han. Just lagom åt den där gamla bocken — ja, spotta
på dem, det är vad man ska. En sten i skallen skulle inte
ha skadat heller.
Jag såg för mig herrns runda, skägglösa barnansikte,
jag mindes hur han givit till ett sakta gnällande läte —
precis som en av sina valpar — och torkat sin skalliga
hjässa med den lilla handen. Jag skämdes ohyggligt, jag
avskydde kusinerna — men alltsammans var förgätet i
samma stund som jag fick se isvostsjikens rynkiga an-
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
