Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hann, förrän jag redan var ute på gatan. Han blev stående
i den lilla portdörren och hötte åt mig med fingret.
— Understå dig inte att komma in till mig!
Jag blev ond.
— Jag går inte alls till dig, gamla satan!
Med sin långa arm grep han åter tag i mig och ledde
mig trottoaren framåt.
— Är din morfar hemma? frågade han, och jag tyckte
orden föllo som hammarslag på mitt huvud.
Ledsamt nog var morfar hemma. Han reste sig upp för
den bistre gubben, och med huvudet bakåtböjt och skägget
rätt ut förklarade han, stirrande in i ett par ögon,
glanslöst bruna och runda som kopparslantar:
— Hans mor är bortrest, jag har mitt arbete, det finns
ingen som kan se efter honom — översten får vara god
och ursäkta.
Översten fnös, vände på sig, styv i alla leder, och gick.
Någon tid därefter vållade samma historia, att jag
rusade huvudstupa ut på gården och tog min tillflykt i
farbror Peters telega.
— Har han fått på huden nu igen, lilla herrn? frågade
han, under det han spände ifrån hästen. För vad nu då?
När jag berättade honom anledningen, blev han röd av
förargelse och fräste:
— Vad ska du inlåta dig med dem för? Sånt där
herr-skapsyngel! Se nu vad du får lida för dem! Men ge dem
igen!
Han gick på länge i samma stil. Uppretad av
bestraffningen lånade jag honom först ett villigt öra, men hans
rutade ansikte darrade allt obehagligare, och jag började
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
