- Project Runeberg -  Min barndom /
173

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en likadan pojke som jag, endast utklädd till gammal.
Jag flätade upp hans bastskor, jag gjorde omärkliga rispor
i hans benlindor, så att de brusto sönder, när han började
linda. En gång hällde jag peppar i hans mössa, så att han
nös en hel timme, och överhuvud försökte jag, efter måttet
av mina krafter och mitt förstånd, att ingenting bli honom
skyldig. Om helgdagarna lurade han på mig från morgon
till kväll, och mer än en gång ertappade han mig
tillsammans med herrskapsbarnen. Och då gick han genast
till morfar och skvallrade.

Detta förbjudna umgänge blev mig allt kärare. I ett
hörn mellan morfars husvägg och Ovsjannikovs plank
växte en alm, en lind och en lummig fläderbuske. Under
den där busken skar jag ut en halvrund öppning i planket,
bröderna kommo dit i tur och ordning eller två och två,
och nerhukade eller på knä sutto vi där och viskade. En
av dem höll alltid vakt, så att inte översten skulle komma
och överrumpla oss.

De berättade för mig, hur tråkigt de hade, och jag hörde
på med smärtsamt deltagande; de talade om fåglarna jag
fångat åt dem, om andra av sina barnsliga intressen, men
aldrig någonsin nämnde de ett ord om sin styvmor och
sin far — åtminstone kan jag inte minnas det. Oftast
före-slogo de mig, att jag skulle berätta en saga. Jag återgav
samvetsgrant mormors historier, och om jag glömt något,
bad jag dem vänta och sprang in och frågade. Det tyckte
mormor alltid om.

Jag berättade mycket även om mormor själv. Den äldste
gossen sade en gång med en djup suck:

— Alla mormödrar och farmödrar måtte vara snälla
— vi hade också en så snäll en.

173

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free