Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samkväm och bjuda på sylt, ansiktet var som förtorkat,
dess fåror hade blivit djupare, och när han gick,
vacklade han och släpade fötterna som en sjuk.
En morgon stodo morfar och jag ute på gården och
skottade bort snön, som fallit ymnigt under natten.
Plötsligt gnisslade klinkan i porten ljudligt, liksom annorlunda
än vanligt, och en polis steg in på gården, ställde sig
med ryggen mot porten och vinkade åt morfar med ett
tjockt, gråtl finger. När morfar kom fram, lutade sig
polisen så tätt inpå honom, att hans stora näsa stötte ihop
med morfars panna, och sade något, som jag ej kunde
höra.
— Här? När då? svarade morfar hastigt. Jo, vänta,
låt mig se ...
Och plötsligt tog han ett löjligt skutt i vädret och
skrek till:
— Gud, förbarma dig, är det möjligt?
— Tyst, sade polisen strängt.
Morfar såg sig om och varseblev mig.
— Tag spaden och gå in!
Jag gömde mig bakom husväggen. De styrde stegen
mot isvostsjikens kyffe, polisen drog handsken av högra
handen och slog den i den flata vänstra.
— Han begriper, sade han. Han har givit sig av ifrån
häst och allt...
Jag sprang in i köket för att berätta mormor vad jag
sett och hört. Hon stod och knådade deg i ett baktråg,
vaggande på sitt nermjölade huvud. När hon hört mig
till slut, sade hon lugnt:
— Han har stulit något, kan jag tro ... Gå ut och lek
du, det här är ingenting för dig.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
