Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag kom ut på gården igen, stod morfar vid porten,
barhuvad, korsade sig och tittade upp mot himlen. Han
såg ond ut, och hans ena ben darrade.
— Har jag inte sagt dig, att du ska gå in! röt han åt
mig och stampade med foten.
Han följde själv efter mig, och inkommen i köket sade
han:
— Kom, mor!
De följdes åt in i angränsande rum. Där viskade de
länge, och när mormor åter kom ut i köket, fick jag med
ens klart för mig, att något gräsligt hade hänt.
— Varför ser du så förskräckt ut?
— Tyst, tyst, sade hon viskande.
Hela dagen rådde en obehaglig, kuslig stämning i huset.
Morfar och mormor växlade ängsliga blickar, talade
lågmält och obegripligt, i korta ord, som ökade
skräckstämningen.
— Tänd helgonlamporna överallt, mor, befallde
morfar och harskade sig.
Middagen åts i hast, som om man väntat någon. Morfar
brummade:
— Djävulen är stark! Han var ju gudaktig och gick i
kyrkan — men vad hjälpte det!
Mormor suckade.
Pinande långsamt kröpo timmarna denna gråvita
vinterdag, och stämningen i huset blev allt oroligare, alltmera
tryckt.
Mot kvällen kom en annan polisman, en tjock,
rödhårig en. Han satt och nickade på bänken i köket, och
då mormor frågade honom:
— Hur fick ni reda på det? svarade han i pösig ton:
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
