Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
En gång en lördagsmorgon gick jag in i Petrovnas
trädgård för att fånga domherrar. Jag höll på länge, men
fåglarna gingo ej i snaran. Stoltserande med sin fägring
trippade de lustigt omkring på den silverglänsande skaren
eller sutto likt levande blommor och gungade på
busk-grenarna, vilkas rimfrost dansade ner på snön likt blåa
gnistor. Det var så vackert, att min otur inte bekom mig
det minsta. Jag var ej någon ivrig jägare, jaktresultatet
var alltid av underordnat intresse för mig; jag tyckte om
att se hur fåglarna hade det, hur de betedde sig, och
fundera över dem.
Hur härligt att sitta allena vid randen av ett snöfält och
lyssna till fågelkvittret i den kristalliska stillheten och
den fjärran bjällerklangen från en bortilande trojka, den
ryska vinterns melankoliska lärka! ...
Jag kände, att jag ömkylt mina öron, och sprang upp
från snön, samlade ihop snaror och burar, klättrade över
planket till morfars trädgård och gick hem. Porten åt
gatan stod öppen, en jättestor musjik körde just ut från
gården med en stor täcksläde förspänd med tre hästar,
det ångade från hästarna, musjiken visslade muntert. Det
klack till i mig.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
