- Project Runeberg -  Min barndom /
182

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon stod mittpå golvet, lutad över mig, ryckte av mig
ytterkläderna och snurrade mig runt som en boll. Hennes
stora kropp var svept i en mjuk, varm, röd röck, vid
som en kaftan, knäppt med stora, svarta knappar från
axeln och ända ner, på snedden. Aldrig i mitt liv hade
jag sett en sådan klänning.

Hennes ansikte föreföll mig mindre än förr, mindre och
vitare, ögonen hade förstorats och blivit djupare, håret
guldgulare. Allteftersom hon klädde av mig plaggen,
kastade hon dem bortåt tröskeln, hennes röda läppar
krökte sig föraktfullt, över mig ljöd den kommenderande
rösten:

— Varför säger du ingenting? Är du inte glad? Usch
en sådan smutsig skjorta!

Sedan gned hon mina öron med gåsflott. Det gjorde
ont, men det luktade något så gott om mor, och det
minskade obehaget. Jag tryckte mig intill henne, såg henne
in i ögonen, stum av sinnesrörelse, och tvärsigenom hennes
ord hörde jag mormors dämpade, mulna röst:

— Han har blivit så uppstudsig, han är inte rädd för
morfar ens ... Ack Var ja, Var ja ...

— Seså, gnäll inte, mamma. Det går nog över.

I jämförelse med mor var allting annat litet, oansenligt
och gammalt, jag själv kände mig gammal som morfar.
Hon höll mig stadigt fast mellan sina knän och strök mitt
hår med sin tunga, varma hand.

— Du måste klippas. Och så är det på tiden att du
kommer i skola. Vill du det?

— Jag kan läsa redan.

— Ja, men ännu är det nog litet kvar för dig att lära.
Å då, att du är så stark!

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free