Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan satte hon sig åter bredvid mig i soffan, och vi
sutto tysta, tätt tryckta intill varandra, ända tills de gamla
kommo tillbaka, inpyrda i vax- och rökelsedoft, högtidligt
stillsamma och blida.
Kvällsmaten åts under samma högtidliga
helgdagsstämning, det talades föga och försiktigt, som om man varit
rädd att väcka någon.
Inom kort grep sig mor energiskt an med min
undervisning, Hon köpte hem böcker, och inom några dagar
hade jag med tillhjälp av "Lärobok i Modersmålet"
övervunnit den "borgerliga" stilens vanskligheter. Men så kom
mor på idén, att jag skulle lära mig vers utantill, och
därmed började våra ömsesidiga lidanden.
I versen stod:
Du stäppväg, som löper så rak där din bana,
förgäves ditt slut söker ögat att spana.
Du har inte jämnats av hacka och spade,
du dammjuk för hoven dig självvilligt lade.
Jag läste "stänkvägg" i stället för stäppväg, "lämnats"
i stället för jämnats och "hopen" i stället för hoven.
— Men tänk efter då! förmanade mor. Stänkvägg —
vad är det för slag? Stolle där! Stäpp-väg, förstår du?
Jag förstod, men ändå, även till min egen förvåning,
läste jag "stänkvägg".
Mor blev ond och förklarade, att jag var egensinnig
och dum. Det var bittert att höra, jag försökte
samvetsgrant att plugga i mig de olycksaliga verserna, och tyst
läste jag dem felfritt, men så snart jag skulle läsa dem
högt, trasslade jag in mig. Jag började hata de där för-
7+ Gorki Min barndom
K
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
