Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var som om hela hans ansikte varit en enda rinnande
olja.
Mor satt mellan Sergejevas söner och talade halvhögt
och allvarligt till Vasili, och han suckade och sade:
— Ja-a, det måste man tänka på.
Viktor smålog mätt, skrapade med fötterna och
uppstämde plötsligt med gäll röst:
Andrej-papà, Andrej-papà.
Alla tystnade förvånade och sågo på honom, och
tvät-terskan förklarade upplysande:
— Han har det där ifrån tijatern, där sjunger de det
där ...
Vi hade två eller tre sådana där tillställningar,
oförgätliga genom sin dödande tråkighet. Sedan uppenbarade
sig urmakaren hos oss en söndagseftermiddag, strax efter
gudstjänsten. Jag satt i mors rum och hjälpte henne att
laga ett söndrigt pärlbroderi, då plötsligt dörren
öppnades, mormor tittade in med förskräckt min och efter ett
ljudligt viskande: — Varvara, han är här, lika plötsligt
försvann igen.
Mor rörde sig ej ur stället, hon hade icke ryckt till
ens. Dörren öppnades på nytt, morfar stod på tröskeln
och sade i högtidlig ton:
— Kläd på dig, Varvara, och kom!
Utan att resa sig, utan att se på honom frågade mor:
— Vart?
— Kom, säger jag. Bråka inte! Han är en hygglig
karl, har egen verkstad, och han blir en bra far för
Lexej.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
