Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja vissr — den är uppbränd! Jo, det var just snyggt!
Jag vånnar hin tog’et alltihop! Vad står du och gapar
för? Jag skulle vilja slänga ut er på sopbacken allihop!
Hon vände pirogen på alla sidor, knackade med fingret
på den hårda skorpan, och stora tårar droppade smällande
ner på den.
Morfar och mor trädde in i köket; mormor slängde
pirogen på bordet, så att tallrikarna hoppade.
— Titta där så det har gått för er skull — jag vånnar
ni miste båd hull och hår!
Mor, lugn och glad, omfamnade henne och bad henne
att ej vara ledsen, morfar, som såg trött och förstörd ut,
satte sig vid bordet, knöt servetten under hakan och
brummade, plirande i solen med sina rinnande ögon:
— Så, så, det gör ingenting. Vi har fått bra piroger
också. Vår Herre är snål av sig — för år betalar han
med minuter. Han ger ingen procent. Sätt dig, Var ja ...
så ja!
Han var som virrig, under hela middagen talade han
om Gud, om den oredlige Akab, om faderskapets tunga
börda — mormor avbröt honom förargat:
— Ät du!
Mors ögon glittrade klara och muntra.
— Blev du förskräckt nyss? frågade hon skämtsamt
och gav mig en puff.
Nej, då blev jag inte vidare förskräckt, men nu kände
jag mig ängslig och beklämd — jag förstod inte.
Som alltid om helgdagarna sutto de odrägligt länge vid
bordet och åto dubbelt så mycket som vanligt, och det var
svårt att tro, att detta var samma människor som för en
halvtimme sedan stormgrälat, varit färdiga att börja slåss
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
