Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evgeni var klädd i en grön uniform med förgyllda
knappar och guldklaffar på de smala axlarna. Han hade
för vana att med en lätt, skicklig knyck på huvudet kasta
tillbaka sitt långa, vågiga hår från den höga, släta pannan,
han smålog nedlåtande, berättade alltid något med
dämpad röst och brukade inleda sina yttranden med ett
försiktigt :
— Ser ni, efter vad jag tror ...
Mor lyssnade till honom kisande med ögonen och
småleende, och ofta avbröt hon honom:
— Ni är då ett riktigt barn, Evgeni Vasiljevitsj, ursäkta
mig...
Officern slog sig på knäet med sin stora hand och
ropade:
— Ja, just ett barn ...
Nästan var kväll hela julhelgen kom det främmande
till mor, fint klädda herrar och fruntimmer, själv var hon
också fin — den finaste av alla — och hon och hennes
gäster följdes åt ut.
Var gång hon gick ut genom porten med sitt brokiga,
muntra sällskap, var det som om huset hade sjunkit ner i
jorden, det blev dödstyst överallt, tryckande ödsligt.
Mormor gick och stökade och ställde i ordning i rummen,
vaggande som en gammal anka, morfar stod med ryggen
mot ugnens varma kakel och sade för sig själv:
— Nå ja — bevars, bevars väl! Men vi har inte sett
slutet än . ..
Efter helgen styrde mor om att jag och Sasja, morbror
Michails son, kommo i skola. Sas jas far hade gift om
sig, styvmodern hade fattat motvilja för Sasja ända från
första dagen och var elak mot honom, och på mormors
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>