- Project Runeberg -  Min barndom /
225

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

godhet, men ibland kände jag en längtan efter att mormor
skulle säga något kraftigt, riktigt klämma till en gång.

— Första tiden, i två veckor, visste jag inte ens var
Maxim och Varvar a bodde, men så kom det en
pojk-kytting med bud ifrån henne och talte om det. Jag
väntade till lördagen, då låtsade jag, att jag skulle i
aftongudstjänsten, och gick till dem. De bodde långt bort, vid
Sujetinskivägen, i en liten flygel, hela gården var full av
bråte från snickarverkstan, smutsig och dan, men vad
brydde de sig om det — de bara kurrade och spann och
tokades som ett par kattungar. Jag hade med mig allt
möjligt smått och gott åt dem: te, socker, gryn, marmelad,
mjöl, torkad svamp och lite slantar, jag minns inte hur
mycket, som jag i all tysthet snattat hos morfar — när
det inte är för egen räkning, är det inte så farligt, om
man tar lite. — Men din far ville ingenting ta emot, han
blev stött. "Vi är väl inga tiggare neller", sa han. Och
Varvara höll med honom: "Vad skulle det där tjäna till,
mamma?" sa hon. Men jag läxade upp dem. "Tosa där",
sa jag, "är inte jag din egen köttsliga mor kanhända?
Ska du förnärma mig på det viset? När en mor på jorden
förnärmas, då gråter Guds moder i himlen . .." Och den
där tokiga Maxim han tog mig på armarna och gav sig
till att bära mig genom hela kammarn, ja, dansa på
köpet — han var stark som en björn. Och Var ja gick
bakom och kråmade sig och högfärdades över sin man
som en barnunge över en ny docka. Och så beskäftig hon
var sen — skulle förstås låtsas vara en riktig husmor,
bevars! Ja. man kunde knappt hålla sig för skratt. Till
teet bjöd hon på kringlor, som var så en varg kunde bitit
tänderna av sig.

225

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free